Påstående: ”Ingen vill bo i förorten. Alla vill bo i innerstan.”

Svar: Det är en paradox att som argument mot de personer och organisationer som kämpar för att behålla och utveckla de värden som finns i våra förorter hävda att ingen vill bo i förorterna. Om det stämde skulle ju ingen vara intresserad av att organisera sig kring dessa frågor, men trots det så blomstrar engagemanget för våra förorter och deras naturområden.

Ofta hänvisas det till Spacescapes undersökning som genom att kolla på de områden som är dyrast att bo i skulle ha kommit fram till att folk vill bo i innerstaden. Problemen med den undersökningen är många, men kanske främst att den är baserad på ett cirkelresonemang: kollar man på folk som enkelt sprätter iväg ett flertal miljoner på en ”exklusiv” bostadsrätt i innerstan så kommer det nog visa sig att det de värdesätter är relaterat till vilka kulturella värderingar som är på modet bland de övre delarna av det urbana mellanskiktet. Detta är också något som Spacescape själva konstaterar då de skriver: “Invändningar kan göras att värderingen är ett uttryck för de med högst betalningsförmåga.”

Att hävda att alla vill ha förtätning för att priserna på boende i innerstan är högst målar dessutom upp en konstig bild av hur Stockholms innerstad ser ut. Stadsdelen Gärdet, med några av de högsta priserna per kvadratmeter, har knappt en antydan till ”tät kvartersstad”. Att priserna är såpass höga i innerstaden har snarare med status och exklusivitet att göra. Det finns tillräckligt många (men långt ifrån alla) med tillräckligt stora resurser som vill bo där för att det ska bli dyrt, precis som att rysk kaviar och gåslever är dyrt. Men är rysk kaviar och gåslever gott? Nyttigt? Något alla vill och bör äta varje dag och mår bra av?

Dessutom – och kanske viktigast av allt – så stämmer inte påståendet överhuvudtaget. 61% av de tillfrågade i de tre storstadsregionerna (Stockholm, Göteborg, Malmö) föredrar att bo i förorten. Och det som främst lockar är lugnet och närheten till grönområden.
Källor: